Nr 15
Jag kanske skulle börja äta mina Orudis "My little Pony" Retards igen. 
Minns inte om dom var till stor hjälp alls. Men de måste ha varit bättre än den limegröna karamellen iallafall. Den e fortf en fjärt i läkemedelsindustrins laboratorier.
Orudis har biverkningar, i början (för mig) var det halsbränna och magont, överkomligt för en sån fin tablett.
På pso-mottagningen uppmanar dom mig att smörja mig mer. Jag vet. Men jag orkar inte. Är less just nu. Kollar på vartenda sår och svär tyst åt dom.
Längtar till våren. Sommaren. Värmen. Jag hoppas hela tiden på en förbättring. Hur grymt hade inte det varit?
Tror min sk pepp-period där ja kände det där lilla ordet hopp är påväg bort.
Men det kommer tillbaka. Förhoppningsvis. Fan klart det gör. Tror jag.
Idag i ljusboxen bröt jag mot musikförbudet och visslade flöjtslingan i Goin' Up the Country. I sex minuter.
Det här blev mitt 15:e inlägg.
Jag kanske borde fira det.
/N
