Iron Man
Träningen, snusstoppet och den vita månaden. Den sundare människan, den där glada själen på tidningsomslaget. Hen med armarna i sidorna, kritvita leendet och målinriktad blick som med knuten näve slår sig fri från alla bojor.
Nej jag är inte den personen.
Mest av allt, jag är inte speciellt målinriktad just nu gällande något. Jobb, fritid, drömmar. Det står lite åt sidan och istället anammar jag en dag i taget-konceptet. Och det är förjävla tråkigt.
Jag behöver en utmaning. Något mål.
Ett triathlon, iron man (kanske inte), en bergsbestigning, cykeltur eller en lång vandring. Jag har såna drömmar, (nej fortf inte iron man-tävlingen), jag vill gärna göra allt, men det stannar oftast där, och att ja känner mig begränsad.
Kommer ni ihåg Lilla Sportspegel-sången som Robyn sjöng?
"Du kan alltid bli....nummer ett"
Nej jag kan inte bli nummer ett. Så snabbt tänker jag det. Nej jag kan inte det. För jag är begränsad.
Och det värsta med att tänka så destruktivt om små mål (iron man är fortf helt ur bilden), är att man missar så mkt fint och häftiga saker. Att känna shit pommes jag fixade det.
Hoppas kunna ha en eller hundra såna stunder 2015. Året då ja ska uppnå ett eller fler större mål eller drömmar.
Och..om ja inte uppnår det då så får ja sikta på året därpå.
Inte Iron Man...kommer inte orka den.
/N
